lev dig själv.
Kategori: Allmänt
tjugoförsta maj'13
Idag när man drar upp rullgardinen möts man av ett tråkig och grå himmel och med ögon som kändes som betonglock så tog jag mig ändå upp och släpade mig själv in i duschen. Väl där vaknade jag väl till någorlunda man kände mig ändå sjukt trött när jag senare värmde en macka i mikron till frukost. Var varken sugen på kaffe eller något annat....så det blev bara denna lilla leverpastejsmacka med gurka på. Halsen gör fortfarande ont också, yippie(!!!)
dagens.
longsleeve - American Apparel
jeans - ASOS
beanie - Weekday
---------------------------------------------------------
Kanske blir lite djup nu men igår så tänkte jag ganska mycket. Tycker att det är så oerhört tråkigt att vissa inte kan med att verkligen leva ut den person som de är. Nu tänker jag främst på personer som har en "normavvikande" sexuell läggning, och vet ni vad(?) Det finns många i dagens samhälle! Att inte känna att man i alla sociala sammanhang kan få vara och framhäva sig själv som den man är kan vara oerhört nedtryckande för en individ. Självklart kan jag bara helt relatera till mig själv och hur jag känt under året som gått men jag vet att det är många som tycker det är jobbigt och som räds för olika följder..
När det tog slut med Ebba för drygt 14 månader sedan efter ett cirka 2,5 år långt, väldigt fint, förhållande så kände jag mig ändå lite annorlunda. Har nog insett sedan jag var kanske tretton, fjorton någonting att det är något men inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det är. När jag sedan träffade en kille som jag började hänga med här i Linköping för ungefär ett år sedan så fattade jag, det fanns mer känslor än bara vanliga kompiskänslor. Att komma fram till detta ledde till många sömnlösa nätter om hur framtiden skulle bli, vad alla runt omkring en skulle säga, hur familjen skulle reagera, hur familjesituationer i framtiden skulle bli...la la la, you name it. Tror inte alla kan förstå hur oändligt mycket tankar och överväganden som följer med att inse att man är bi eller gillar personer av samma kön.
När hela familjen Sabel tog sitt pick och pack och flög över Atlanten för en fantastiskt USA-semester förra sommaren så hade jag planer på att berätta för familjen men tyvärr fann jag inget "läge" som jag då tyckte passade. Sedan kom hösten och PA-studierna drog igång ordentligt och allting med att berätta flöt lite ut i sanden. Så i julas, precis innan det var dags att åka tillbaka till Linkan för en ny termin så berättade jag och kan säga, reaktionen kunde inte varit bättre. Att få kommentaren av mamma "Aha, men gud va skönt, var det bara det!? Jag som trodde att du mådde dåligt och ville hoppa av studierna eller något!" kändes så oerhört skönt. Att få stöd hemifrån är något jag önskar alla som bär på något sånt här skall ha och förtjänar. Har hjälpt mig i många situationer och tankespinnar att veta att man fortfarande är samma gamla Mathias hemma hos de. Älskar er familjen <3
Nu såhär ett år senare så kan i alla fall jag med säkerhet stå för vem jag är och framför allt VET jag vem jag är. Har fått många kommentarer som säger att jag ser väldigt glad ut och att jag aldrig har "sett så lycklig och välmående ut" och jag instämmer verkligen. Känner att mitt liv för tillfället är förbannat fint och jag trivs med mig själv. Att det går bra med studierna och att jag har fantastiskt kul med allt vad har med PiLS att göra och att jag har fina vänner runtomkring mig är självklart stora bidragande faktorer till det. Men jag kan säga att att veta vem jag själv är, vad jag står för och hur jag lever mig själv är den största anledningen. Kan säga att jag älskar mitt liv.
Nu lät det väldigt klyschigt, det inser jag också, men fy f*n vad fint jag mår!
Så....LEV DIG SJÄLV.
Kram.
